Femte veckan, Stenbyn

Sista veckan och det kändes lite vemodigt för som vanligt så går tiden alldeles för fort när jag är på denna ö.

Anita och jag hade tänkt att hyra bil men när Anita ( nu menar jag hon som bor på Kreta, vi kan kalla henne Anita E) När hon fick höra om detta erbjöd hon sig direkt att köra. Sagt och gjort på måndagsmorgonen hämtade hon oss och färden gick via Soudabukten ut mot Kalives. Det är en liten fin by som ligger alldeles vid havet. Därifrån åkte vi vidare till Stenbyn. Jag har skrivit om den tidigare. Den är väl värd ett besök med tanke på att alla husen är klädda med sten som är hämtad på ön.

Så här ser byn ut taget från ett av taken.

Utsikt mot berget Lefka Ori.

En närbild på lavastenen som det mesta av byn är smyckat med. Ser du spegelglaset?

Mosaiktavla

Ett hus var klätt med dessa stenar. Väldigt effektfullt.

Man kan göra mycket med sten om man har fantasi.

Några getter som fanns vid parkeringen.

Grundaren själv stod staty.

Jag påminner ännu en gång om att det går att göra bilderna större genom att klicka på dem.

Marknad och träff på Cafè Vafè

Varje torsdag är det marknad i Nea Chora( vilket jag har skrivit om tidigare) Dessutom träffas svenskarna på ön efter marknaden på ett cafè. Denna gång träffade jag några nya ansikten och det är ju alltid positivt.
Vi var några stycken som fortsatte in till Chania för att handla en del men främst strosa runt i gränderna och njuta av folkliv och bara titta på allt.

Ett fint gammalt grekiskt par som tyckte det var roligt att bli fotograferade. De log glatt mot mig efter att jag hade knäppt.

Marknaden ligger precis vid havet.

Svenskarna en danska och två norrmän samlade för lite snack.

Gänget på väg att bryta upp.

Gränderna igen.

Anita i sin jättefina linnedress.

Ibland får man vila en stund.

Här intog vi en god middag.

Här vid det porlande vattnet vid Röda cykeln avslutade Anitorna och jag vår helmysiga torsdag med en frappè.

Aslutar med ett vackert träd som jag inte har en aning om vad det heter?

Min favoritstrand

För första gången åkte jag hem från Kreta utan att ha badat en endaste gång. Visst såg jag turister som badade men min kropp gillar inte ca 17 grader. Definitivt inte efter att ha badat i "27 gradigt vatten i Thailand. Jag  promenerade i vattenbrynet ett antal gånger och det fick räcka med det. Vi hade många dagar då vi solade antingen i trädgården eller på stranden.
Ilonas hund  som heter Zoi älskar att springa och leka på stranden och rätt som det är så har hon hoppat i vattnet och simmar längs stranden. Hon tyckte inte att det var för kallt utan badade gärna när tillfälle gavs.

Min favoritstrand ligger i Agioi Apostoloi. Där finns fyra olika stränder åt två olika väderstreck och där finns inga farliga undervattens strömmar. Flera stränder på västra Kreta har starka undervattensströmmar och det gäller att respektera flaggningen på stränderna när det blåser och går vågor, för mig veteligt så har det hänt åtminstone en dödlig drunkningsolycka varje år på dessa stränder. Jag tänker då främst på Kato Stalos stranden där jag själv blev vittne till en sådan olycka för några år sedan.

Visst är hon fin lilla Zoi. Vanligtvis brukar hon ligga under solstolen .

Här badar Zoi.

Här kommer bilder från "min" strand.

Min andra kattvecka.

Det här huset passerade jag varje gång jag gick till katterna.

Nu började det att bli riktigt besvärligt att mata katterna eftersom mitt knä protesterade vilt när jag belastade det uppför och det var precis vad jag gjorde när jag gick hem från dem. Det var en mycket brant och lång backe att forsera varje gång.
Tack vare Ilonas hjälp med skjuts och lån av hennes bil och även hjälp av Anitorna lyckades jag fullfölja mitt åtagande.
På lördagen städade vi  lägenheten och balkong och uteplats för jag tror inte att det hade varit trevligt att komma hem till två veckors härjande av katterna i regn och rusk och det hade dessutom varit nedfall från öknen. Det tog oss tre ett par timmar att få det snyggt.
Tyvärr kunde jag inte fixa avloppet i köket som det var stopp i från första dagen.  Henrik och jag åkte in till Chania för att köpa en gummipropp och hittade en efter mycket letande. Tyvärr hjälpte det inte trots Henriks ihärdiga försök. Det blev extra jobbigt för han kunde bara vistas kortare stunder i Ingegärds lägenhet beroende på kattallergi.

Att sköta 17 katter är inget man gör på en kvart. Vi tillbringade ungefär två timmar morgon och kväll hos dem. När vi dessutom upptäckte att flera av dem var febriga och deppiga fick vi ägna lite extra omsorg om dem.
Vi räknade in dem alla varje dag för att se att alla hade fått mat.
Vi lärde känna alla  förutom utekatterna och deras alla olika personligheter och i ärlighetens namn så saknade jag vissa av dem när veckorna var slut men samtidigt var det skönt att få lite ledigt innan vi åkte hem.

Vilket engagemang och intresse som krävs för att hela tiden sköta dessa katter för att inte tala om kostnaden.
Det är tur att det finns personer som Ingegärd som gör livet lättare för våra fyrfota vänner.

Jag vill passa på att ge en eloge till ännu en Ingegärd på Kreta som också engagerar sig, och hon tar  hand om hundar  och försöker adoptera bort dem till andra länder. Också kostsamt och slitigt. Om du läser detta och skulle vilja skänka en slant till mat eller veterinärvård så kontakta gärna mig så vidarebefordrar jag mer än gärna adresserna till dessa damer.

Turkisk restaurang

Suddig bild vilket berodde på att jag skrattade lika mycket.

Tredje veckan var innehållsrik och då hade jag katterna att ta hand om, Henrik var och hälsade på och han hade oturen att bli jätteförkyld i mitten av veckan.
På torsdagen åkte vi ut till flygplatsen för att hämta väninnan Anita som kom ner till mig för att stanna i två veckor. På hemvägen fullkomligt öste regnet ner och när vi parkerade bilen i Daratso by kom en rejäl åskknall. Jag har aldrig hört dess like. Blixten måste ha slagit ner alldeles i närheten. Det var ett välkomnande som hette duga.
Resten av veckan tog vi det lugnt och åkte bara in till Chania några gånger för att promenera runt eller sitta på något cafe nere i hamnen.
På fredagskvällen tog Ilona med oss till en turkisk restaurang som ligger i Galatas. Vi hade en jättetrevlig kväll med mycket glada skratt. Maten var också jättegod. En helt igenom lyckad kväll och en fin avslutning på Henriks vecka för på lördagsmorgonen åkte han tillbaka till Sverige igen.

Omalos

Omalos var nästa utflyktsmål.  En liten by eller vad man kan kalla det för där var bara några hus ,tre hotell och några restauranger.
Vi startade i Daratso och åkte igenom många apelsinodlingar och några vackra byar innan vägen blev krokigare och krokigare och det bar uppåt. Vi körde igenom molnen och vägen blev riktigt dålig innan vi var framme på högfjällsplatån där Omalos ligger.
Vi hade oturen att komma efter en busslast när vi skulle äta så det mesta var slut och det som fanns kvar var uppvärmt, jag vet inte för vilken gång i ordningen. Ingen höjdare alltså.
Men högt var vi och vilken fantastisk utsikt . Riktigt svinlande ibland.
Kul att ha varit där men har du anlag för svindel så råder jag dig att göra något annat istället.

Tyvärr så glömde jag kameran denna dagen men Henrik plåtade så här kommer ett kort i alla fall.

Polisstationen i Palehora

Polisstationen belägen mitt i byn måste bara ha ett eget inlägg.

Jag har aldrig sett en charmigare polisstation. Kolla in urnorna i entren.